Remissvargs

Socialstyrelsen
106 30 Stockholm 2006-05-25
Remissvar: nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården.
Om myndigheten behöver kontakta mig på grund av detta remissvar: e mail [email protected]

Jag har sedan mitten av åttiotalet följt utvecklingen inom svensk beroendevård. Detta har jag
gjort genom personalutbildning och handledning av tolvstegskunniga behandlare på Solliden i
Åkarp 1985-1987, LVM hemmet Runnagården i Örebro 1988-1990 och Vårnäs i Vingåker
återkommande från 1995. Sedan 1988 har jag återkommande förestått mötesplats för
intresserade av tolvstegsbehandling inom den svenska beroendevården ”Workshop i Island”
(se bifogad lista, bilaga 1) och Jag har arbetat med att ta fram certifiering i
tolvstegsbehandlingens kunskap och lärprocesser sedan 2004. Detta är gjort i samråd med ett
löst sammanhållit nätverk av erfarna tolvstegskunniga behandlare med minst tio års erfarenhet
av arbetet. Deltagare är från Sverige, Färöarna och Island. Detta är ett frivilligarbete oss
emellan och framsprunget ur ett stort behov. Med hänvisning till den kunskap om svensk
tolvstegsbehandling som har samlats genom ovanbeskriven verksamhet och med hänvisning
till att representanter för tolvstegsbehandlingen inte finns på Socialstyrelsens sändlista till
remittenter ( hemsidan 0600518) önskar jag yttra mig om tolvstegsbehandling i de
välbehövliga riktlinjer för beroendevården som nu är ute på bred och öppen remiss.
Gudni Stefansson
Utbildningsansvarig
GSKehf
E mail [email protected]
Bifogad:
Remissvar
Bilaga 1
Bilaga 2
Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. Remissvar: nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården Generellt om tolvstegsbehandling som förändring av livsstil.
Tolvstegsbehandling är inte i första hand beteendeförändring utan en ontologisk förändring,
där patienten efter granskning av sitt liv kommer fram till en ny värdegrund och genom det
förändrar sitt beteende. Det är en förändring på djupet som leder till en ny livsstil, där
tolvstegsfilosofin blir ett vägledande rättesnöre. Denna nya livsstil växer fram ur patientens
egen upplevelse av att vara och ha varit sjuk. Denna nya livsstil växer fram ur ett mångårigt
lidande och inte i första hand genom insikter från medicinska diagnoser. Denna nya livsstil
förutsätts efter behandling fortsätta i nyktra miljöer och då i första hand inom
tolvstegsrörelsens lärande gemenskap.
Tolvstegsfilosofin förmedlas i ett strukturerat program till patienterna av tolvstegskunniga
behandlare som även kallas rådgivare. Kunskapen som förmedlas finns inte i gängse
terapeututbildningar, utan är framsprungen ur behandlarens erfarenhet av att själv leva i
enlighet med tolvstegsfilosofin.
Tolvstegsbehandlingens kärna är att den är en lärande gemenskap1 där patienterna lär sig
handskas med sina känslor under ledning av en erfaren rådgivare. Traditionell
tolvstegsbehandling utgår ifrån patientens subjektiva upplevelse här och nu och ger verktyg
för att möta livet i alla dess skiftningar utan att behöva droger. De existentiella frågorna är i
fokus. Patienten ingår i behandlingens lärprocess med sin kunskap om lidandet i missbruk och
lär sig förändra det genom att jämföra erfarenheter i en process som utmärks av föreläsningar
om att leva ett gott nyktert liv trots beroende, varvade med gruppsittningar och reflektion.
Behandlingen är fasindelad fas 1 är avgiftning med strukturerat motivationsprogram under 7-
10 dagar, fas två är träning i att använda tolvstegsfilosofiska lösningar i sitt liv ca 4 veckor
och fas tre är olika stödinsatser under det första året i nykterhet. I Sverige är avgiftningen
traditionellt landstingens ansvar, men fas två och tre är kommunernas ansvar. Fas två och tre
är därför den vanliga tolvstegsbehandlingen i Sverige, fast undantag förekommer. Island
använder tolvstegsbehandling som första val av behandling sedan början av åttiotalet. Där
anses fas ett vara grunden för fortsatt behandling. Till dessa faser kommer ett familjeprogram
för familj och arbetskamrater. Det har visat sig att familjeprogrammet och behandlingen
stärker de nyktra miljöerna i samhället. Detta på grund av att tolvstegsbehandling
rekommenderar såväl den beroende som familjen att gå med i tolvstegsgrupper efter
behandlingen. Grupperna har vuxit explosionsartat i Sverige sedan mitten av åttiotalet enligt
expertisen2.
1 ”legitimerad lärande umgänge” Se närmare Lave & Wenger (1991). Situated Learning - Legitimate Peripheral Participation. Cambridge: Cambridge University Press 2 Tolvstegsrörelsen har vuxit explosionsartad i Sverige enligt Karin Helmersson Bergmarks avhandling om AA i Sverige (1995) som hävdar att sedan mitten av åttiotalet till mitten av nittiotalet hade bara AA vuxet från några hundra till närmare tiotusen deltagare. Om vi räknar med NA också får vi förmodligen den dubbla siffran i dag. Till detta kommer tolvstegsgrupper för anhöriga, folk med ätstörningar osv. Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. Tolvstegsbehandling är utifrån den livsfilosofi den bygger på ett medicinfritt alternativ. Det är en andlig lösning enligt grunddokumentet som är AA-boken3. Det andliga ligger i att programmet hjälper patienten från djupgående tillitsbrist till att uppnå tillit till sig själv, sin grupp och sin omgivning. Patienter på en sådan behandling tar traditionellt inte mediciner, förutom i inledningsskedet under avgiftning tillsammans med strukturerat program. Grunder för bedömning av behandlingens resultat.
Det första året som en helnykter människa övar patienten att möta det nya livets olika
återkommande alkoholrelaterade skiftningar. Denna kunskap blir befäst under år två.
Två års uppföljning är därför önskvärd när man utvärderar livstilsförändring från ett
avvikande beteende till en anpassing till en nykter livsstil med en ny livsfilosofi.
Uppföljningstiden längd bör således uppmärksammas mer i de studier som läggs till grund för
konklusioner.
Frågan om sjukdomsperspektiv på beroende
Min personliga övertygelse är att alkoholism är en sjukdom, men vetenskapen har inte
tillfredsställande kunnat definiera den så fullständigt att det råder konsensus om fenomenet4.
Det sjukdomsbegrepp som används inom tolvstegsbehandling anses diffust och det kemiska
beroende som många utgår ifrån i tolvstegsbehandlingen har kallats kvasivetenskapligt i en
statlig kunskapsöversikt5. I och med att de begrepp som beskriver alkoholism är diffusa inom
vetenskapen skapas utrymme för bristande samsyn. Det tar stor kraft på beroendesektorns
sammankomster att förklara den egna synen på beroendet för varandra på bekostnad av att
hitta vägar ur beroende.
Det finns inte i dag tillräcklig kunskap för att kristallklart definiera problemet vetenskapligt
och lösa det med en klart definierad metod. Det finns trots det vägar ur beroende. Enligt min
erfarenhet räcker det diffusa sjukdomsbegrepp som utgår från patientens egen upplevelse, för
att åstadkomma effektiv tolvstegsbehandling. Detta sjukdomsbegrepp används av Länkarna
och i traditionell tolvstegsbehandling. Det används i lärande gemenskap av brukaren. Det är
effektivt och användbart tills vetenskapen har samsas om en problembeskrivning som leder
till en effektiv behandling .
Även om ett diffust sjukdomsbegrepp är tillräckligt som grund för en effektiv
tolvstegsbehandling, så innebär det samtidigt en fara. Många av oss som arbetar med
tolvstegsbehandling anser oss se en tendens till övermedicinering som har kommit
tillsammans med nya mediciner och genom att sjukdomsbegreppet blir mer och mer utbrett i
Sverige. Denna medicinering kan konservera patienten i ett medicinskt beroende. Det känns
för mig tveksamt att byta en drog mot en annan och särskilt att medicinera innan effektiva
medicinfria terapier har prövats.
3 Anonyma Alkoholister. (1986). (A.A., översättare). Stockholm: A.A.-Förlaget (Original arbete Alcoholics Anonymous, publicerat 1939, 3: e uppl. 1976). (Endast i distribution genom A.A.-förlaget, box 16387, 103 27 Stockholm. www.aa.se). 4 Stefansson, Gudni (2003) Socialtjänstens alkoholistbehandling som arbetslivspedagogiskt projekt. Örebro Universitet, Pedagogiska institutionen. (C uppsats). Kan laddas ned från www.12.is 5 Bergmark, A. & Oscarsson, L. (2000). Några behandlingsperspektiv och metoder inom alkoholvården. I B. Sundbärg (Red.), Behandling av alkoholproblem, En kunskapsöversikt (s. 90-91) . Stockholm: Centrum för utveckling av socialt arbete och Liber förlag AB. Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. Gerdner 20046 visar att ca 40% av ca 600 inskrivna patienter på LVM hemmet Runnagården 1988-1990 levde nyktert 2 år efter behandling. Detta är avsevärt bättre resultat än de mediciner som lanseras i dag kan uppvisa. Medicinerna lanseras med föreskrifter om samtidig psykoterapi och uppföljningstiden som mäter effekt är kort. Det är svårt att se om resultaten kommer från medicineringen eller psykoterapin (se bilaga 2) och varaktighet av resultaten i patientens liv är fortfarande osäkra. Medicinerna sägs minska drop out ur behandlingen. Drop out i behandling är tecken på fel arbetsmetod. På Runnagården 1988-1990 minskade drop out från 42% och till 13% när man ändrade sitt sätt att arbeta. När patienten upplever lättnat av behandlingen då stannar han. Det är vidare värt att uppmärksamma att medicinering inte går ihop med andemeningen i tolvstegsfilosofin. Metodens andliga lösning kan äventyras av sinnesförändrande mediciner. Det finns all anledning att vara avvaktande tveksam när det gäller medicinering för övrigt. Grunder för rekommendation av beroendebehandling
Kommunerna lägger ca 4 miljarder om året på behandling. Varje dag finns runt 20 000
människor i någon form av beroendebehandling. Det måste ur statens perspektiv vara
ekonomiskt viktigt att rekommendera val av effektiva behandlingsresurser.
Tolvstegsbehandling har sedan länge varit första val i Island, Färöarna och i många stater i
USA. Enligt min erfarenhet av praktisk verksamhet tyder mycket på att medicinfri
tolvstegsbehandling borde vara det första behandlingsalternativet när det gäller att hitta
helnykter livsstil och väg ut ur beroende i Sverige också. Speciellt tänker jag då på
regeringens alkoholpolitiska intention att stärka de nyktra miljöerna ute i kommunerna. Att
tolvstegsbehandling är effektiv har också på senare år fått allt bredare stöd i forskningen. Gör
man den bedömningen att patienten behöver medicineras anser jag att man bör överväga KBT
eller annan kognitiv behandling. Anledningen till denna bedömning ligger i
tolvstegsbehandlingen som andlig lösning. Om patienten lyckas få tag i sina andliga resurser
inne på behandlingen behövs inga mediciner eftersom lärprocessen åstadkommer det lugn i
sinnet som medicinerna utlovar. Det är svårt att öva sig att handskas med känslor som man
inte har kontakt med eller har en svag kontakt med. Det kan förstås utifrån att i grupperna
arbetar man med känslan som finns här och nu. Finns inte de svåra känslorna då kan man inte
heller lära sig att handskas med dem. Detta användande av droger upplevs som ett problem
inom Länkrörelsen, som framkommer på ledarplats i tidskriften Vi Länkar7 och stör
förmodligen de nyktra miljöer som håller på att skapas runtom i kommunerna på grund av den
sedan allt flera år tillbaka ständigt ökande tolvstegsrörelsen.
Denna aspekt bör uppmärksammas i riktlinjerna med tanke på att det finns evidens på bra
medicinfria metoder. En annan aspekt är att tolvstegsbehandlingen leder till hjälp till
självhjälp i helnyktra miljöer inom tolvstegssammanslutningar som NA och AA och i ljuset
av erfarenhet till Länkarna. Det är i farans riktning att långtidsmedicinering kan vara
handikappande i dessa miljöer. Detta öppnar för frågan om inte tolvstegsbehandling skall
rekommenderas som ett medicinfritt alternativ. De som väljer att medicinera skall då istället
rekommenderas KBT eller annan effektiv terapiform som inte är så uttalat helnykter som
tolvstegsbehandlingen är.
6 Gerdner A (2004) Utfall av LVM-vård – översikt och syntes av hittillsvarande studier . Rapport i LVM-utredningens betänkande SOU 2004:3. S 303-414. 7 Ledare i aprilnumret av VI LÄNKAR (2006): SÄLLSKAPEN LÄNKARNAS RIKSFÖRBUND Box 9069, 126 09 Hägersten Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. Utbildning av tolvstegskunniga behandlare
Vad är det för kunskap som hjälper en människa att må gott utan droger inklusive mediciner
och hur förmedlas den? Utbildning av alkohol- och drogterapeuter har fokuserat på gammal
skåpmat från socialhögskolorna och att göra denna yrkeskategori kompatibel med
socialtjänsten. Dessa utbildningar undervisar inte i effektiva metoder att ta sig ur beroende.
Specialutbildningar finns sedan i de olika terapiformerna. När det gäller tolvstegsbehandling
har man mer eller mindre förutsatt att de tolvstegskunniga behandlarna var självlärda när det
gäller vägen ur beroende.
En specialutbildning är svår att åstadkomma inom tolvstegsbehandling på grund av
kunskapens natur som en livsstilskunskap baserad på en livsfilosofi. Sitt jobb beskrev en
erfaren rådgivare på Vårnäs i Vingåker så här: ”Har just nu inget bra förslag som kort kan
beskriva den unika kunskap en rådgivare har genom förmågan att möta en patient, läsa av
smärta och förstå. Det är i det mötet som samhörigheten grundläggs och budskapet om att det
finns en lösning förmedlas.”8
Det behövs uppmärksamhet i rådgivareutbildningen på tolvstegsbehandlingens lärprocesser
och den kunskap som förmedlas inom tolvstegsbehandlingen. På grund av kunskapens natur
är det viktigt att uppmärksamma behandlingshemmen som lärande organisationer som
utbildar sina egna behandlare. Detta visar utvecklingen av de olika behandlingshemmen i
Sverige. Kunskapen är levande i personalgrupper och svår att förmedla centralt i samhället.
Det är värt att komma ihåg att de rådgivare som åstadkom Runnagårdens resultat 1988-1990
inte hade annan behandlarutbildning än sin egen livsfilosofi som de handleddes i att förmedla
i en mycket väl utvecklad behandlingsorganisation.
Öka tillgänglighet och omfördela resurser.
När patienten upplever lättnad av psykoterapin då stannar han. Patienten själv har alla
förutsättningar till att bedöma om kunskapen som hjälper finns på behandlingshemmet. Det
sparar stora pengar i rådande kunskapsläge för utredningar av beroende på socialbyråer och
har visst stöd i sociallagstiftningen som säger att missbrukaren skall påverka val av
behandling. I de nyktra miljöerna som skapas efter behandling finns det avsevärd kunskap om
effektiv hjälp. Där görs tidiga upptäckter av den som behöver hjälp. Utredningarna utgör i
praktiken en barriär mellan den beroende och hjälpen. Det är viktigt att riva de hinder som
finns i dag mellan den lidande familjen och hjälpen genom onödig byråkrati. Det väcker också
frågan om inte upphandlingar av behandling är ett otyg. Behandlingshemmens kundperspektiv
förskjuts genom upphandlingarna från patienten till köparen, socialtjänsten och
kriminalvården. Ett försök med Öppet Intag utan föregående utredning som Socialstyrelsen
följer har pågått på Vårnäs i Vingåker sedan några år. Samtidigt med detta har AA, NA och
Länkarna vuxit i regionen. Det kan vara en väg att gå att låta brukaren välja behandling och
fokusera på att riva hinder mellan de som lider och hjälpen. Det är svårt att se behovet av all
byråkrati inom beroendevården, när den inte behövs inom tandvården och ute på
vårdcentralerna.
8 Kjell Axén, rådgivare på Vårnäs i Vingåker i ett personligt brev 23 maj 2006 Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. Överväganden som jag föreslår utifrån ovanstående
• Det verkar finnas ett överdrivet intresse för vad det är som en beroende människa lider av på bekostnad av frågan hur lidandet skall upphöra. Riktlinjerna bör inte fästa för stor vikt vid problembeskrivningen, utan fokusera på metoder att avhjälpa problemet. Riktlinjerna skulle göra störst nytta för den beroende människan genom att skapa fokus på och samsyn om de effektiva vägar som finns ur missbruk. Genom enkla uppföljningar kan effektiva program identifieras och vetenskapligt utvärderas på plats. Ur det materialet kan utvinnas kunskapen om hur de problem ser ut som svensk beroendevård kan lösa. • Riktlinjerna bör i första hand rekommendera medicinfria vägar ur beroende. Dessa vägar behöver utvärderas, undersökas, dokumenteras, utvecklas och stärkas för att skapa bästa möjliga behandling för missbrukare och samtidigt möta den kraftfulla satsning som görs av marknadskrafter i hela Europa i dag både inom alkoholförsäljningen och medicinförsäljningen. • Tolvstegsbehandling skall rekommenderas som första alternativ med hänvisning till att den är billig i det långa loppet, kräver minimal medicinering och sjukvårdsresurser, har goda resultat, den leder till ett helnyktert liv och uppfyller på så sätt regeringens alkoholpolitiska mål att stärka de nyktra miljöerna ute i kommunerna. • I andra hand kan övervägas medicinering tillsammans med annan terapi. • Behandling till helnyktert liv som stärker de nyktra miljöerna i samhället, bidrar till att förhindra återfall i missbruk. Allt förebyggande arbete går sålunda hand i hand med resultaten av en bra behandling. De nyktra miljöerna är lika angelägna frågor för beroendevården som tandhygien är för tandvården. Vi behöver öka fokus på hela populationens andliga välmående i miljöer utan droger. Detta är existentiella frågor som angår också själva beroendebehandlingen och bör lyftas för att förebygga att människor hamnar eller hamnar igen i olika beroenden. • Alla uppföljningar av behandlingsinsatser ska ha fokus på förändrad livsstil, vilket innebär att uppföljningstiden måste förlängas till åtminstone två år för att man ska kunna hitta effektiva terapiformer. • Medicinering i samband med tolvstegsbehandling skall vara restriktiv och i första hand ges vid avgiftning tillsammans med motivationsprogram. Medicinerade patienter väcker ”sug” i de andra patienterna på behandlingen och bör i tolvstegsbehandling enbart förekomma under inneliggande avgiftning och då tillsammans med ett strukturerat program med klart mål på helnykter livsstil. Den inneliggande skyddade miljön är då en patientsäkerhetsfråga. Undantag kan göras för patienter med en välgrundat psykiatrisk diagnos och en klar vilja att ta till sig behandlingen. • De behandlingsenheter som ger tolvstegsbehandling bör ha en fortlöpande intern utbildning i tolvstegsbehandlingens speciella kunskap och lärprocesser. Denna utbildning bör bygga på behandlingshemmets egna erfarenheter och utvärderingar av själva kunskapen som förmedlas på behandlingshemmet ifråga och hur de lärprocesser som är aktiva i behandlingen används. Behandlingshemmen bör uppmuntras att anordna träffar för att utbyta kunskap för att lära av varandra. • Patienten bör ha större frihet att välja behandling utifrån det som fungerar. Det är enklast utifrån rådande kunskapsläge om problemets beskaffenhet. Riktlinjerna kan vara vägledande genom att lyfta fram effektiva behandlingar och därmed ge vägledande grund för biståndsbeslut. Upphandling av behandling är tveksam. Det skapar i praktiken ett hinder och bygger upp ytterligare en barriär mellan patienten och hjälpen. Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. Föreståndare för och talare på workshop om tolvstegsbehandling som återkommande hållits i
Reykjavik Island.
1. 20 mars-26 mars 1988: Om tolvstegsbehandlingen i socialt arbete. Deltagare från kommunerna:
Västerås, Burlöv, Stockholm gm byrån för bostadslösa och Östermalm, Falun, Malmö och Malmö Stad, Norrköping, Örnsköldsvik gm Tallhöjden och Klakksvik i Färöarna. Från landstingen i Stockholm gm Magnus Huss kliniken, i Kristiansstads län, Skaraborgslän och Örebro gm Runnagården. Behandlingshemmen Solliden i Åkarp, Provita i Malmö, Rälsögården i Kopparberg, Storegård i Ängelholm och Herrevadskloster i Ljungbyhed och fristående föreläsare. 2. 27 juni-1 juli 1988: Att arbeta på ett tolvstegsorienterat Behandlingshem . Deltagare från Volvo i
Göteborg, Aleforshemmet i Göteborg, Solliden i Åkarp, Runnagården i Örebro och Heilbrigdid i Färöarna och fristående föreläsare. 3. 27 november- 3 december 1988: Om tolvstegsbehandlingen i socialt arbete. Deltagare från
Behandlingshemmen Glösbohemmet i Rengsjö, Älvgården i Hedemora, LVM Rålambshov i Stockholm, Rockesholm i Grythyttan, LVM Runnagården i Örebro, Herrevadskloster i Ljungbyhed och Tjärnan i Hedemora. Vidare socialtjänsten i Hedemora, alkoholimotagningen i Gävle och fristående föreläsare. 4. 12 mars- 18 mars 1989. GSK workshop i Island: Om tolvstegsbehandling. Deltagare från
behandlingshemmen Lindalen i Forsa, Vårnäs i Vingåker, Rälsögården i Kopparberg, Rockesholm i Grythyttan, Runnagården i Örebro, Brotorp i Fjugersta, samt Södermanlands läns Vårdförbund, Uppsala kommun, Landstinget i Örebro län, Kriminalvården och fristående föreläsare. 5. 29 april- 5 maj 1990. GSK workshop i Island: Vad kan vi göra för våra återfallspatienter?
Deltagare från Furuhaga halvvägshus i Leksand, Glösbohemmet i Rengsjö, Rockesholm i Grythyttan, Runnagården i Örebro, Tallhöjden i Örnsköldsvik, Tjärnan i Hedemora och Älvgården i Hedemora. 6. 10 februar- 16 februar 1991. GSK workshop i Island: Tolvstegsprogrammets möte med
samhället. Deltagare Socialtjänsten Stockholm, socialdistrikt 2, 3 och 14. Behandlingshemmen
Runnagården i Örebro, Rockesholm i Grythyttan, Heilbrigdid i Färöarna och Glösbohemmet i
Rengsjö. Vårdförbundet Sörmland och Statshälsan.
7. 10 mars- 16 mars 1991. GSK workshop i Island: Återfallsprocessen. Deltagare Från
behandlingshemmen Västerbyhemmet på Gotland, Rockesholm i Grythyttan, Älvsjöhemmet, Älvsjö, Glösbohemmet i Rengsjö, Lindalen i Forsa, Tingsätra i Nykvarn, Furuhaga i Leksand, Tjärnan i Hedemoera, samt Rådgivningsbyrån i Östersund och M 87 Huddinge sjukhus. 8. 7april-13 april 1991. GSK workshop i Island: Unga människor och tolvstegsbehandling.
Deltagare från Socialtjänsten i Stockholm distrikten 3 och 14. Socialförvaltningarna i Umeå, Katrineholm och Vårdförbundet Sörmland. FMN i Sverige och Finland, samt Runnagården i Örebro, Margaretelunds Yrkesskola, Stornäsets behandlingshem, Lillselakollektivet, Granhultskollektivet, och Fagareds Yrkesskola 9. 2 februari-8 februari 1992. GSK workshop i Island: Återfallsprocessen. Deltagare från
Socialtjänsten i Stockholm socialdistrikt 2, 3 och byrån för bostadslösa, EWA enheten Karolinska sjukhuset, Behandlingshemmen Glösbo i Rengsjö, Heilbrigdid i Färöarna, Lindalen i Forsa, Blåkors halvveishus i Kristiansand Norge, Nya Alfastiftelsen Andebu, Norge, och Ulfshyttan i Borlänge, 10. 8 mars-14 mars 1992. GSK workshop i Island: Behandling av Unga människor. Deltagare från
Socialtjänsten sd 3, och Maria Ungdom i Stockholm. Från behandlingshemmen Lilla-Forsa Kollektivet i Mönsterås, Vikingprogram i Hudiksvall, Krysuvikursamtökin Island och Socialstyrelsen i Sverige. 11. Workshop på Lilla Forsa kollektivet 17-19 november 1992. Deltagare från styrelse och
12. 2-8 Maj 1993 Specialworkshop för Stockholms kommun
13. 28 november-4 december 1993. GSK workshop i Island: Att vara professionell mitt i
processen. Deltagare från behandlingshemmen Lindalen i Forsa, Tallhöjden Örnsköldsvik,
Ulfshyttan i Borlänge, Rockesholm i Grythyttan, Evada Stiftelsen Valmotorp, Älvis i Stockholm,
Huddingesjukhus M 46, Socialtjänsten Hällefors och Kriminalvården Vänersborg
14. 17 april-23 april 1994. GSK workshop i Island:Har vi råd att inte behandla? Deltagare från
behandlingshemmen Rockesholm I Grythyttan, Victorystiftelsen Oscarshemmet på Lidingö. Socialtjänsterna i Stockholm, Örnsköldsvik och Katrineholm. Vårdförbundet Sörmland, Örebro läns Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. allmänna försäkringskassa, Samhällsmedicinska enheten Örebro samt Kriminalvården såväl anstalter som frivård. 15. 28 april-4 maj 1994. GSK workshop i Island: Behandling av återfallspatienter.
Behandlingshemmen Lilla Forsa, Nybygget i Falun, Runnagården i Örebro, Tallhöjden i Örnsköldsvik, Victorystiftelsen,Oscarshemmet Lidingö och Öppenvården SSC 17 Stockholm, 16. 23-29 oktober 1994. GSK workshop i Island: Tolvstegsbehandlingens möte med samhället
Vårdförbundet Sörmland, Gävle Behandlingscenter, Västerby Behandlingscenter, Lövsättra Hjälpcenter AB, Kriminalvårdsanstalten Kumla, Göteborgs Kyrkliga Stadsmission, Socialdistrikt 14 i Bromma, Vård- och Fältsektionen i Östersund, 17. 20-26 november 1994. GSK workshop i Island: Verktyg i Tolvstegsbehandling
Socialvårdsbyrån för bostadslösa i Stockholm, Västerby Behandlingscenter Gotland, Västgötakollektivet i Tidaholm, Vårnäs Behandlingshem i Vingåker, 18. 4-10 december 1994. GSK workshop i Island: Vi är varandras arbetsmiljö: Att arbeta med
tolvstegsbehandling. Deltagare från kriminalvården gm KVA Östragård i Vänersborg, Rockesholm i
Grythyttan, Håsta halvvägshus och ABC gruppen i Vännäs.
19. 11-17 januari 1995. GSK workshop i Island: Hur använder vi tolvstegsprogram I
behandlingen? Deltagare från socialförvaltningarna i Eskilstuna, Nyköping, Norrköping och
Hagsugan i Vingåker. Vårdförbundet Sörmland, Försäkringskassan i Nyköping och SIS
20. 15-21 februari 1995. GSK workshop i Island: Verktyg i tolvstegsbehandling. Deltagare från
Bandhagshemmet, Korpberget, Oskarshemmet, Håkanstorp och Rockesholm, 21. 22-28 mars1995. GSK workshop i Island: Tolvstegsbehandlingens möte med samhället.
Deltagare från Vårdhögskolan i Eskilstuna, Socialtjänsterna i Stockholm, Gävle och behandlingshemmen Ulfshyttan och Vårnäs. 22. 22-28 oktober 1995. GSK workshop i Island: Tolvstegsbehandlingens möte med samhället.
Deltagare från Socialbyrån för bostadslösa i Stockholm, Lindalens behandlingshem, Västerby behandlingscenter, Hamnvikshemmet i Nynäshamn och Håkanstorp. 23. 27 november-3december 1995. GSK workshop i Island: Verktyg i tolvstegsbehandling.
Deltagare från Åreklinikkernna, Rådgivningsbyrån Härnösand, Victorygruppen, Hamnvikshemmet Nynäshamn, Rockesholm, Bredbygården Bredbyn, Merkur Öppenvård i Katrineholm och Vårnäs i Vingåker. 24. 10-16 mars 1996. GSK workshop i Island: Tolvstegsbehandling i Island. Deltagare från
Socialtjänsten i Arvika, omsorgsstyrelsen i Avesta, Frösö behandlingshem, Västerby behandlingscenter, Håkanstoep, SSAB Tunnplåt, Borlängehälsan och Försäkringskassan i Borlänge och St.Göranssjukhus i Stockholm 25. 12-18 maj 1996. GSK workshop i Island: Tolvstegsbehandling i Island Specialworkshop för
Vårdförbundet Sörmland och Katrineholms kommun. 26. 27 oktober-2november 1996. GSK workshop i Island: Tolvstegsbehandling i Island. Deltagare
från Socialtjänsten i Stockholm, Rockesholm och Victorygruppen 27. 24--30 november 1996. GSK workshop i Island: Deltagare från Primärvården i Katrineholm,
Socialtjänsten i Katrinholm, Tyresö, Örnsköldsvik, psykiatrin och herberget Källan i Tyresö 28. 9-15mars 1997. GSK workshop i Island: Deltagare från Vårnäs behandlingshem, Victorygruppen,
Omsorgsförvaltningen i Avesta, Socialförvaltningen i Uddevalla, förvaltningsledningen. 29. 2-8 november 1997. GSK workshop i Island: Tolvstegsbehandlingens möte med samhället.
Deltagare från Rehab team Handen, Victory gruppen, Drogteam Bojen, Psyk.övm, Älvborg ltg och Socialvårdsbyrån för bostadslösa i Stockholm. 30. 15-21 november 1998. GSK workshop i Island: Deltagare från Skara kommun, socialtjänstens
vuxenenhet och öppenvården Våga, Gotlands kommun och alkoholrådgivningen i Visby, Slite vårdcentral, psykiatrin i Visby och Lindalens behandlingshem i Forsa. 31. 14-20 mars 1999. GSK workshop i Island: Hälsovård för beroendesjuka-Med
tolvstegsprogrammet i centrum Deltagare från Socialtjänsterna i Katrineholm, Marks kommun,
Vårdförbundet i Sörmland, SSAB tunnplåt och behandlingshemmen Källan i Tyresö, ABC,
Älvgården, Lindalen och Vårnäs.
32. 22-26 mars 1999. GSK workshop i Island: Studiebesök från Statens Institutionsstyrelse, SIS.
Institutionschefer på vuxensidan och verkets ledning. 33. 20-23 oktober 1999. GSK workshop i Island: Hälsovård för beroendesjuka-Med
Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. tolvstegsprogrammet i centrum Studiebesök från PROKRAMI.
34. 14-20 november 1999. GSK workshop i Island: Hälsovård för beroendesjuka-Med
tolvstegsprogrammet i centrum Deltagare från Socialtjänsten i Strängnäs och Katrineholm ,
Victory stiftelsen, Vårnäs behandlingshem, Älvgårdens och Statsmissionen i Göteborg
35. 12-18 november 2000. GSK workshop i Island: Uppbyggnad av hälsovård för beroendesjuka-
Med tolvstegsprogrammet i centrum Deltagare från Socialtjänsterna i Katrineholm, Stockholm,
Västerås och behandlingarna ProAros, Älvgården, Tolvum, Västgötakollektivet och
personalavdelningen på SSAB tunnplåt i Borlänge.
36. 11 - 17 mars 2001. GSK workshop i Island Hälsovård för beroendesjuka-Med
tolvstegsprogrammet i centrum Deltagare från SIS Hassleby, Rockesholm, Vårnäs, SIS
Älvgården, Hagforsgruppen, Beroendecentrum Örebro och Dennicketorp
37. 2-8 december 2001 GSK workshop i Island:Tolvstegsprogrammet som verktyg i vården.
Deltagare från Socialförvaltningarna i Katrineholm, Nordanstigs kommun, och Trollhättan Behandlingshemmen Vårnäs, Lindalen, SIS Älvgården, och Mercur öppenvård. 38. 30 november-6 december 2002. GSK workshop i Island:Tolvstegsprogrammet som verktyg i
vården Deltagare från SSAB i Borlänge, Provita och Heilbrigdid i Färöarna.
39. 23-29 mars 2003. GSK workshop i Island:Tolvstegsprogrammet som verktyg. Deltagare från
Victory stiftelsen, Vårnäs, Älvgården, Socialnämnden i Nyköping, Vårnäs, SSAB, Eva Rehab, Sörmland och Örebro. 40. 30 mars-5 april 2004. GSK workshop i Island: 40 Nycklar till fungerande tolvstegsbehandling,
en nygammal fokus. En grupp tolvstegskunniga behandlare från Island, Färöarna och Sverige
träffas för att reflektera över det som de senaste 20 åren verkar vara kärnan i tolvstegsbehandling.
Det beslutades att börja utveckla certifiering i tolvstegsbehandlingens kunskap och lärprocesser.
Konferenser mm
1. Talare på forskningskonferensen Människa miljö livskvalitet, Socialförvaltningen Örebro Läns
Landsting, Örebro 1989
2. Talare på Eurocad the third annual European Conference on Addictive Disease Reykjavik 10-
13 april 1996
3. Medarrangör till Eurocad, the third annual European Conference on Addictive Disease
Reykjavik 10-13 april 1996
4. Medarrangör till SAAs jubeleums konferens 16-18 oktober 1997: SAA Conference on Alcohol
and Drug Abuse oct 16-18, 1997. Hosted by SAA, Iceland´s National Center and Hospital of
Addiction Medicine.
5. Medarrangör till SAAs rådgivarskola9 Reykjavik 1997
6. Talare på Minnesotakonferensen, Stockholm november 2005
9 SAA: Iceland´s National Center and Hospital of Addiction Medicine. Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72. Bilaga 2 Axplock ur en artikel.

From: Alcoholism & Drug Abuse Weekly: Study Raises Questions About Naltrexone's Effectiveness
[Alcoholism & Drug Abuse Weekly 13(48):3-4, 2001. 2001 ManissesCommunications Group, Inc.]
The study was published in the Dec. 13 issue of the New England Journal of Medicine.

Naltrexone was approved in 1995 by the Food and Drug Administration (FDA) fortreatment of
alcoholism, and with disulfiram (Antabuse) is one of only two medications approved for alcoholism
treatment. But a new study conducted by researchers at the Department of Veterans Affairs (VA)
Alcohol Research Center, Veterans Affairs Connecticut Healthcare System raises questions about the
usefulness of naltrexone for treating chronic, severe alcoholic dependence in men.
Previous studies found that naltrexone, marketed in this country ReVia, reduced the pleasurable
effects of alcohol, contributing to lower consumption and craving.According to the researchers,
subsequent studies found the drug less effective fortreating alcohol dependence. A recent study of 165
alcoholics conducted by BrownUniversity researchers found that naltrexone in combination with
coping-skills training helped to reduce the severity of or even prevent a relapse (see ADAW,Dec. 3).
This most recent study, however, involved a much larger sample than the Brown study had. The
researchers randomly assigned 627 veterans with chronic, severe alcohol dependence to three different
groups. One group received naltrexone for 12 months; the second group received naltrexone for three
months followed by nine months with a placebo; and the third group received a placebo for 12
months…….All patients received individual counseling and were encouraged to attendAlcoholics
Anonymous (AA) meetings. Counseling was aimed at promoting abstinence.
Seventy-three percent of the patients completed the trial. In the first 13 weeks, researchers obtained
data from 378 patients who received naltrexone and 187patients who received placebo. They found no
significant differences between the two groups in the period of time to relapse. There were also no
differences between the groups in relapse rate, percentage of drinking days or number of drinks per
drinking day.
At 52 weeks, there was no difference among the study's three groups in the percentage of drinking
days or the number of drinks per drinking day.
According to the researchers, patients who were more compliant with their medication and attended
more counseling or AA sessions had better outcomes, regardless of whether they took naltrexone or a
placebo.
Analysis of the research data found that attending counseling sessions and attendingAA meetings had
the greatest effect on the number of drinking days, and compliance with medication had the greatest
effect on the number of drinks per drinking day.
The researchers concluded that they did not detect an effect of naltrexone. Compared to placebo,
naltrexone did not prevent or delay relapse to heavy drinking, reduce the number of drinking days, or
decrease the amount of alcohol consumed during episodes of drinking.
The researchers concluded that their data do not support the treatment of alcoholdependence with
naltrexone combined with a psychosocial treatment program in men with chronic, severe alcohol
dependence.
Gudni Stefansson, arbetslivspedagog, tfn Sverige 0582 40460, tfn Island 0354 562 77 72.

Source: http://www.12.is/Remissvar.pdf